Barn som far illa kan bli barn som gör illa, sig själva eller andra. Därför måste de få hjälp tidigt, få berätta och uttrycka svåra känslor och upplevelser.

 

Vuxna måste våga fråga och orka lyssna. Utsatta barn är alltid utan skuld, ändå bär de med sig den känslan, ibland hela livet. De måste få upprättelse och befrias från skuld och skam och smärtsamma minnen.

 

En svår barndom kan vara en förklaring till en ond gärning, men får aldrig bli ett försvar för att göra ett barn illa. Skulden ska bäras av den som har skulden och ansvaret, förövaren.

 

Våld föder våld, kärlek föder kärlek.

Både i hemmet och i samhället, i krig och i fred.